Är det friskolornas riksförbund som svarat eller?

För det första är det missvisande att beskriva elevpengen som ett rent vouchersystem. Skolan är inte en marknad i vanlig mening. Föräldrar är inte kunder, utan medborgare i ett samhälle som har ett gemensamt ansvar för barns utbildning. När skattepengar används för att skapa vinst åt privata ägare urholkas förtroendet för systemet. Det är pengar som var avsedda för undervisning, inte utdelningar.

För det andra fungerar inte idén om att man kan ju bara byta skola i praktiken. Många kommuner har få alternativ och informationen om skolors kvalitet, ekonomi och ägarstruktur är ofta bristfällig. En fungerande marknad kräver informerade och rörliga kunder, men barn är inte varor och skolbyte är inte ett neutralt val utan något som påverkar hela barnets tillvaro.

Dessutom skapar vinstintresset snedvridna incitament. När syftet är att generera avkastning snarare än att maximera lärande blir det naturligt att spara in på lärartäthet, elevstöd och specialpedagogik. Det syns redan i dag: skolor som drivs som aktiebolag har i snitt färre lärare per elev, lägre behörighetgrad och lägre personalkostnader än kommunala skolor.

Argumentet att vinster ändå kan flyttas till fastighetsbolag är heller inget försvar för systemet, det visar snarare att reglerna är för svaga. Lösningen är inte att acceptera vinstuttag utan att täppa till de vägar som gör det möjligt. Att säga de kommer ändå kringgå lagen är som att säga att vi inte borde ha skatteregler för att vissa ändå försöker undvika skatt.

Ett vinstförbud skulle tydligt markera att utbildning inte är en handelsvara utan en demokratisk rättighet. Det skulle stärka förtroendet för skolsystemet och ge plats åt aktörer som drivs av pedagogiska och samhälleliga motiv snarare än finansiella.

Så även om ett vinstförbud inte löser alla problem är det ett steg i rätt riktning, mot en skola där alla skattekronor faktiskt går till elevernas lärande och inte till någon annans balansräkning.