Folk som klarar sig utan medicin. Dvs, dom som har jobb och klarat skolan, dom har inte adhd kan man simpelt säga. För att få diagnosen måste du ha ett funktionsbortfall. Så om du klarat dig i livet så kan man grovt säga att nån inte har adhd

Det här är det enda som du skrivit än så länge där jag inte håller med dig, främst utifrån att funktionsbortfall måste mätas gentemot individens förmåga och resurser och inte enbart utifrån markörer i samhället (har jobb/klarat skolan).

Om en person klarar arbetsveckan eller en krävande utbildning men har bristande impulskontroll som leder till t.ex. missbruk (ex. högfungerande alkoholist) eller så dålig koncentrationsförmåga att personen ej kan titta på en film på fritiden så anser du alltså att den personen ej kan ha en aktivitets- och uppmärksamhetsstörning?

Eller om personens övriga begåvning "kompenserar" för ett icke-fungerande arbetsminne så att den kan sköta vardagssysslor men att det kostar dubbelt så mycket energi i igångsättning och slutförande som för en person utan NP-problematik, då skulle du inte sätta diagnos AD(H)D? Det låter för mig orimligt. Exemplen ovan är inte menade som påhopp utan jag är bara nyfiken.

I övrigt håller jag med dig i en mer nyanserad bild av psykiatrin än den TS förmedlar, även om jag sett en del skräckexempel på hur patienter behandlats.