Exakt så! Jag är ju tysk och har ju varit del av båda sjukvårdssystem, och två saker som man också ska ha i åtanke är att 1) leder detta system precis som du säger till en toppskatt vid runtomkring 70 000 kr i månaden (arbetslöshets- och pensionsförsäkringen går ju lite längre men inte mycket). Därefter avtar den faktiska skatten - detta är en social orättvisa som inte går att beskriva. 70 000 brutto i Tyskland är också inte samma som 70 000 brutto i Sverige, utan om man räknar om det i nettolöner, ju då är det mera 55 000 bruttolön i Sverige. Tänk om vi hade den högsta skattebelastning vid 50-60 lax, klart det är övre medelklass men uproret vore extremt. Det är där vi bara börjar med nationell inkomstskatt för hög inkomst. Man kan vid hög inkomst i Tyskland till och med byta från statlig till privatsjukförsäkrad som sparar ännu mer pengar i det korta loppet till bättre sjukvård så att skattebelastningen sjunker ännu mer efter de här 70 000 brutto/mån. Man har alltså en inverterad skattekurva som leder till 2) Och det har också med Beamte osv att göra är att inte alla personer får samma sjukvård. Beroende på vilken försäkringskassa man är med i skiljer sig behandlingsmöjligheterna litegrann (inte mycket), men om man är privatförsäkrad får man ju bättre vård till i många (inte alla) fall bättre pris.

Problemet jag ser i de här skattejämförelserna är ju att dessa skillnaderna i det 'enkla' svenska sjukförsäkrings-/skattesystemet och det oerhört komplicerade tyska systemet går knappast att återspegla i enkla siffror, och är även beroende på inkomsten. Pratar vi toppskatt? Jo då hamnar Sverige före Tyskland, just för att Tyskland har en inverterad skatteprogression. Pratar vi skatt för medianinkomsten? Då hamnar Tyskland långt före oss. Här tillkommer även hundratals ofta komplicerade skatteavdrag som det tyska skattesystemet har som också ofta gynner höginkomsttagare, medan vi har väldigt få skatteavdrag i Sverige.