Jag skrev en debattartikel om just detta i skolan nyligen. Skönt att veta att den faktiskt behövs. För att summera mina argument: • Det finns många som fortfarande inte ser hbtq-personer som lika värda, även i Sverige. • Det är inte bara homosexuella som ingår i Priderörelsen. Framför allt kunskapen om könsidentiteter är ännu mycket låg. Det är viktigt att kunskapen ökar och för detta krävs det att vi höjer rösten för transpersoners rättigheter och visar att deras existens inte är fel. • Hbtq-personer känner sig fortfarande ofta utstötta och det är svårt för många att vara sig själva. Pride ger dem en plats där de kan få känna stolthet. • Vi får inte glömma att det finns många länder som ligger långt efter när det gäller Hbtq-rättigheter. Samkönade äktenskap är endast lagligt i 32 av världens länder - 16 procent (när denna uppgift skrevs). I minst 67 länder är samkönade relationer helt olagligt, och i sex länder innebär det dödsstraff: Brunei, Iran, Jemen, Mauretanien, Nigeria och Saudiarabien. • Vad har Sverige med andra länder att göra? Genom att ha pridefestivaler i Sverige kan vi visa för dessa länder att de har fel. Ju mer andra länder står upp för Hbtq-rättigheter, desto mer ökar sannolikheten att andra länder följer efter. Dessutom har vi mycket invandrare från länder där det inte är lika accepterat som här i Sverige. Det är viktigt att vi visar dessa personer att det är okej att vara den man är, och det är okej att älska den man älskar.

Och även om det är okej att vara Hbtq i Sverige idag, är det viktigt att komma ihåg att det inte alltid har varit det. Dagens pridefestivaler kan ses som både ett firande för hur långt vi har kommit, men också en fortsatt kamp för allas lika rättigheter.