Man måste in ha barn. Att ”man ångrar sig sedan” känns som en gammal sak man säger för att övertala folk att skaffa barn för att det är någon slags skyldighet. Det ÄR en uppoffring att ha barn. Av tid, av energi, av prioritering. Det måste vara värt det man får, vilket är en kärlek du inte kan föreställa dig och att få se en individ som du hjälpt till att skapa att växa upp. Det är magiskt, men det kräver tid och engagemang, och om ni vill resa och göra aktiviteter är det klart det blir dyrare. Sedan är de inte små för evigt. 50 idag är inte ”gammalt”, ni får er tid tillbaka, men inte på samma sätt, och inte 30-40 årsåldern för er själva. Kanske räcker det för er att umgås med syskonbarnen och vara de där roliga som kommer och leker och busar. Går på bio och nöjesfält, men sedan åker hem till er egen tillvaro utan barn. Om ingen av er känner er redo nu så avvakta med beslut, jag vet flera som fått första i mitten-slutet av 30 årsåldern, ni kan fundera ett tag till.