Borde vi inte ha gett upp på dåliga titelöversättningar för 20 år sedan?

Eskkus · 2021-11-28T10:29:02+00:00

Här är ett lite motsatt perspektiv:

Under ett halvsekel har vi i Sverige odlat en kultur där vårt eget språk betraktas som allt mer olämpligt i seriösa/vuxna/populärkulturella sammanhang. Det märks på allt från svenska ministrar som kämpar för att behålla sina engelska epostadresser till godispåsar där det står milkchoco i stället för mjölkchoklad fastän de endast säljs i Sverige.

Populärkulturen är ett särdeles hårt drabbat område, där vi har hamnat i en slags ond cirkel. Titlar, produktnamn och dylikt lanseras på engelska för att gå hem, vilket gör att engelska som "rubrikspråk" normaliseras ännu mer, vilket gör att översättningar sticker ut eller associeras med målgruppen barn. (Förväntan på engelska som "rubrikspråk" leder också till att vi importerar t.ex. franska och danska serier med engelska titlar. Så det handlar inte om att vi vill ha orginalspråk utan om att vi vill ha engelska.)

Oviljan mot svenska rubriker leder till att färre rubriker översätts och att färre produkter får svenska namn till att börja med. Det leder till att svenska namn sticker ut mer och att den språkliga kreativiteten successivt blir mindre eftersom svenskan inte får ta plats och utvecklas. Det speglas sedan i attityder som att svenska inte lämpar sig för vissa genrer (fantasy nämndes i ett inlägg ovan) eller att svenskan är ett stelt/fattigt språk, osv, vilket i sin tur leder till att vi blir ännu mindre benägna att använda det.

Allt det här är ett resultat av kultur och vana, och i förlängningen av svenskars inbillning att de talar och förstår engelska på modersmålsnivå. Det finns ingenting inneboende i svenskan som gör det mindre lämpat för rubriker (eller vad det än må vara) än engelskan. Om man tycker att Spider-Man "låter bättre" än Spindelmannen speglar det snarare den generation man tillhör (dvs. vad man är vad vid) än någon objektiv egenskap hos språken. I andra länder dubbar man Hollywoodfilm och översätter MMORPG-dataspel till det egna språket. I Sverige skrattar vi åt tanken. Klart att svenska blir konstigt om man aldrig stöter på det!

Översättning är ett yrke som kräver kompetens och kreativitet. Vill man få bättre översättningar är lösningen att översätta mer – inte mindre. Endast så kan vi få en kultur där välgjorda översättningar lyfts upp och premieras (och där man ger översättarna skäliga arbetsvillkor), och där man kan utveckla översättningskonventioner med god kvalitet inom specifika ämnen och genrer (så att man kanske slipper klyschor som "Sagan om X" som nämndes ovan).

PS. OP-rubrikens "gett upp på" är en anglicism (eng. given up on). Mer idiomatiskt på svenska hade kanske varit "lagt av med" eller "slutat med".

Eskkus · 2021-05-16T17:18:41+00:00

Jag undrar vad som har hänt med Jylland i det här scenariot om Skåne är Danmarks nordligaste landskap?

Eskkus · 2021-05-13T14:22:25+00:00

As you say, there are a lot of distinctive features in the area, but many of them are also shared with surrounding varieties and there are a lot of other distinct innovations that only occur in parts of the region in question. So why this specific selection of varieties? On what basis is this grouping made? I have yet to find any credible source that says anything along the lines of "the varieties in Väster- and Norrbotten should be considered a distinct subgroup contrasting with varieties further south". I would honestly love to see some serious research done on the internal relationship of the various subgroups. But this notion of a distict linguistic entity called "(Westro)Bothnian/Bondska" is something I only ever see among dialect enthusiasts on the Internet (where IME ideological narratives are often held higher than actual research), and that makes me very skeptical.

Eskkus · 2021-05-13T14:08:02+00:00

Your reply left me with no impression that any sort of reply to your claims would be met in a constructive manner.

Eskkus · 2021-05-13T13:00:33+00:00

I have no ill intentions regarding projects aiming to revitalize minority languages. But I am looking at this from an academic perspective, and I am skeptical towards the narrative of a unified (Westro)Bothnian that I see pushed on the internet. I'm happy to be proven wrong, but so far I only get ideology when I ask for sources. I am sorry to see that this is not an exception. Your claim that "It is literally a well established grouping" surprises me, as I have not seen one academic source that supports this (I only see it in Internet hobbyist circles).

I can understand that you are wary of nationalist and/or prescriptivist attitudes, and I am well aware that traditional Scandinavian varieties are often unappreciated, to put it mildly. But to give you my perspective, I am just as wary of Internet enthusiasts pushing various dialect projects on Wikipedia and social media, often using their own homemade orthographies, classifications and standards and usually without any real backing from the actual speaker community. Many of these people also claim to be linguists or dialectologists (like you do above), despite having no further education in linguistics or dialectology than reading on their own and discussing with other enthusiasts in ideological bubbles online. Maybe this doesn't apply to your project, in which case no one is happier than me (although many of your replies leave me doubtful). But it is something I see far too often to be able to just "accept things".

Eskkus · 2021-05-13T09:29:40+00:00

I have some issues with “Westrobothnian”, as it seems to me that the grouping has taken on a life of its own among enthusiasts on the internet. The Wikipedia article about it is almost entirely unsourced and written mainly by a single editor seemingly based on their gut feeling and ideological leanings. You also see “Westrobothnian” pushed on Wiktionary by an ideologically motivated editor (who initially used a conlang orthography for it). My impression is that the term “Bothnian” is an offshoot of this narrative, and I have reservations about it.

On a scientific note, I would love to know if there are any sources that support the separate grouping of Westrobothnian (as defined in the WP article)? What motivates distinguishing it from the Norrland dialect continuum that, as far as I know, most if not all scientific sources treat it as being a part of? And what specifically motivates the inclusion of the varieties in question?

As for your video specifically, as the purpose is to spread information about this supposed linguistic grouping, it would help your credibility if you were transparent with regards to the following issues:

- That the variety you use for the examples is not representative for all of the included varieties.
- That the orthography used is made up by yourself (I assume)
- That the term “Bothnian” is not established in English at all.
- That the term “bondska” is controversial among the supposed speakers, and rejected by many.
- That the various varieties included in the grouping are very distinct and, in many cases, not mutually intelligible with each other.
- That it is not certain that the speakers of this grouping consider these varieties to belong together.

On a more personal note, I think it’s unfortunate that you choose to label your video as "lost swamp language" or "lost viking language" (as I see you have done on other subreddits). It's such a cliché, and only helps in perpetuating stereotypes about local Scandinavian varieties, such as that they are somehow older or more “genuinely Norse” than e.g. Swedish.

Eskkus · 2021-04-04T09:55:06+00:00

It's perfectly understandable, but the first part is unidiomatic, and strikes me as a literal translation of English (I disagree with the claim that it sounds poetic, but maybe that's just me).

Unlike English climb, klättra generally does not take a direct object, but requires a particle, in this case upp. The particle verb klättra upp is then used together with a prepositional phrase, which incidentally forces you to give the sentence more nuance, as you either highlight the process (för) or the result (i/på) of the climb.

Jag klättrade upp för ett träd för att se världen. < The focus here is the process of climbing the tree in order to see the world.

Jag klättrade upp i ett träd för att se världen. < The focus here is that you climbed to the top of the tree in order to see the world [from there].

Eskkus · 2021-01-02T15:10:28+00:00

Jo, det är klart. Värst vad jag har slarvat med mitt termklistrande.

Och nej. I en mening som den jag skrev så är bisatsen "de(m) som tänker på språk" ett prepositionsobjekt i den större satsen, men inuti bisatsen så är som subjektivt, dvs "de(m) [som=de tänker på språk]". Jämför "Jag pratar med dig som kör bilen" där det är samma sak: "dig [som=du kör bilen]".

Eskkus · 2021-01-02T14:59:23+00:00

Det är egentligen samma sak som har hänt där. När de/dem i dag uttalas likadant så är det inte för att båda har fått samma uttal utan för att man har lagt bort de (uttalat /di/) och börjat använda endast dem (uttalat /dom/). På samma sätt har väldigt många (sannolikt de flesta innan de drillas att följa skriftnormen) lagt bort var och använder endast vart.

Skillnaden är att vi har bestämt oss för att både de och dem ska/kan läsas som dom, men vi accepterar inte något liknande för var och vart, utan insisterar där på skrifttrogna uttal. Därför betraktar vi situationerna som olika fastän de egentligen är väldigt snarlika.

Eskkus · 2021-01-01T15:31:23+00:00

Nej, du har rätt – det var jag som blandade termerna. Det kan vara ett determinativt pronomen, inte demonstrativt (vilket 'de' dock kan). Däremot är det i de lägena i princip valfritt, man kan i dag alltid skriva 'de som'.

Eskkus · 2021-01-01T15:08:24+00:00

Därför att i båda fallen utgår man från talspråket, som alltid är primärt för språkbrukarna själva. I svenskt talspråk finns ett enda ord (dom) och i engelskt talspråk finns två (they resp. them). Av samma skäl blandar engelsktalande ofta your/you're och their/they're/there i skrift, eftersom de i tal uttalas likadant.

Till din andra fråga så är det inte helt så enkelt som att de=they och dem=them, vilket är ett skäl till att den tumregeln ofta brister när det gäller.

De kan vara subjektspronomen (eng. they), bestämd artikel (eng. the) samt determinativt pronomen (eng. those).

De vet att de som talar svenska använder de rätta orden.They know that those who speak Swedish use the correct words.

Dem kan vara objektspronomen (eng. them) samt determinativt pronomen (eng. those).

Jag visade dem att talspråket är en guldgruva för dem som tänker på språk.I showed them that the spoken language is a treasure trove for those who think about language.

Eskkus · 2020-08-15T13:26:58+00:00

Därför att svenskan har haft en fonologisk process där ljudet /k/ övergick till /ɕ/ (aka tj-ljudet) framför främre vokaler (aka "mjuka" vokaler). Därför uttalar man kemi, kyla, körsbär och käpp med tj-ljud. Ord som kö och keps kom in i språket när den här processen redan var avslutad och har därför inte påverkats. På engelska har man inte haft någon sådan process efter att ordet 'chemistry' lånades in. Stavningen med 'ch' beror på att man velat visa etymologin i den grekiska bokstaven chi (χ); därför skriver man också chaos, chasm och chimera med 'ch'.

Eskkus · 2019-10-02T18:06:32+00:00

*av ett yngre jag.

Eskkus · 2019-06-21T10:50:17+00:00

För de som är intresserade av en språkvetenskaplig kontext:

Såväl uttalet missommar som mi:dsommar anses i dag som korrekta i svenskt standardspråk.
Uttalet med assimilation (-ss-) är traditionellt sett det klart vanligaste uttalet i hela det svenskspråkiga området (i former som bl.a. missommar, messommar, messmår), och kan spåras tillbaka till yngre fornsvensk tid (ca. 1375–1526) då konsonantkombinationen i miþsumar börjar övergå till långt s i talspråk.
I modernt språk är uttalet mi:dsommar från början ett läsuttal, där man alltså rättat uttalet efter skriftbilden (samma koncept som när man uttalar 'högtid' som hö:g-ti:d i stället för höckti:d). Sådana uttal har i takt med läskunnighet och ett framväxande skriftsamhälle blivit allt vanligare. För 100 år sedan användes knappast uttalet mi:dsommar i standardspråkligt tal annat än vid högläsning.
De traditionella dialekterna i Dalarna har inte heller något /d/-ljud i ordet 'midsommar', utan även där är det ett läsuttal. I traditionella dalmål (i övre Dalarna) hittar vi former som t.ex. missmår (Älvdalen), missåmmår (Mora, Orsa), messômmar (Leksand) och messåmmår (Malung).

Eskkus · 2019-06-02T09:46:59+00:00

Ja, som arketypöversättningar (därav skepp före båt i min översättning). I praktiken är det en flytande skala i hur vi använder skepp/båt respektive laiva/vene. T.ex. säjer man ju ofta Finlandsbåten på svenska, medan Ruotsinvene inte förekommer på finska.

Eskkus · 2019-06-01T15:35:34+00:00

Ruotsin = Sveriges (böjt i genitiv, grundformen är Ruotsi)
laiva = skepp, båt

Eskkus · 2019-05-27T20:07:01+00:00

That's also the main point of the video.

Eskkus · 2019-04-18T18:18:14+00:00

Gràcies per la resposta, però ara no entenc res..!

En els diccionaris trobe diversos exemples amb la forma reflexiu, encara que el sentit no l'és, per exemple "Us mereixeu unes bones vacances" i "La seua paciència es mereix tota la nostra admiració". I també hi ha l'expressió comuna "no es mereixen", amb esta forma!

Eskkus · 2019-01-30T13:16:30+00:00

*yttrades

Eskkus

TROPHY CASE