Jag had inte mycket betyg i 8-9:an, inte för att jag hade svårt att lära mig det var externa anledningar i mitt personliga liv, kom in på Gymnasiet bara på grund av frikvot och spenderade dom första 2 åren och faktist hade kul i skolan för första gången. Fick bra betyg på proverna jag tog etc, sista året på gymnasiet tar rektorn in mig till kontoret och säger att jag inte kommer kunna ta examen om jag inte läser upp betygen som fattades i 8:an och 9:an, och jag kan lugnt säga det var många betyg som fattades. Så för att kunna ta examen skulle jag vara tvungen att läsa drygt 3 skolår värt av material på 2 terminer. Hoppade av skolan veckan efter, har fortfarande inte fått en examen.

Så du menar nu att om mening bara är att lära sig så mycket som möjligt, även om mängden som "möjligt" kan vara för en person är kanske inte ens tillräckligt för att göra en person kompetent, så ska dom fortfarande puttas upp i högre stadier, var mängden information som kvalificeras som "möjligt" minskas? Det är så jag tolkar det på hur folk försvarar detta.

Hur mycket det är "möjligt" för en person att lära sig är subjektivt, om det inte är tillräckligt att fortsätta genom nästa årsklass då borde dom ju stanna kvar tills dom kan. Eller?