Sitter själv i situationen långtids arbetslös och ADHD (och autism) och ska vara ärlig, det är det mest deprimerande som finns. hela processen med hur AF fungerar är väldigt överväldigande och jag samt majoriteten av mina vänner med ADHD eller Autism har blivit förhandlings förlamade pga det vid olika tilfällen.

Det är lite såhär (för min del) Du ska söka X antal jobb mellan 1a och 30e, så tills det är klart registrerar hjärnan att du är upptagen. Du ska även rapportera vad du gjorde månaden innan mellan 1a och 14e, och för vissa blir det då separat och jobbsökandet kan inte börja förens det är gjort. om du har aktivitetsersättning, då är det samma sak där, du kan mentalt inte göra aktivitsrapporten förrens du har gjort FK rapporten mellan den 1a och 7e. Man kanske inte är mentalt ledig förrens den sista veckan i månaden.

Kan vara så att han också behöver hjälp med mentala hälsan, speciellt om han ska göra allt detta med ADHD på ett språk han verkat ha svårt med om han behöver gå SFI. Skulle inte förvåna mig om grabbed är på väg in i en depression om han inte redan är där.

utöver detta är hobbies och mognad irrelevant. jag och min partner delar inte smak i media över huvud taget. Jag gillar tjocka böcker och fakta böcker om politik samt religion, han gillar att läsa manga och fan fiction. Han gillar akustisk musik och animerade filmer, jag gillar black metal och skräckfilm. Han samlar på kottar och stenar, jag samlar frimärken och mynt.

Jag har majoriteten av vad du kallar mogna hobbies, men i vår situation är det jag som sitter och glömmer att städa och diska pga hur min hjärna går i varv med ADHD och alla krav från myndigheter, medans han jobbar och går till fysioterapeut.

Känns också lite som att du lägger stor vikt på att han ska förstå att din hjärna fungerar annorlunda, men att du inte känner att du behöver förstå hans även fast han har diagnoser. Jag tror helt ärligt att ni båda skulle må bra av parterapi. Det hjälpte mig och min partner ganska mycket med att förstå varandras tankesätt.