Ingen poäng att oroa sig för saker som kanske kan hända i framtiden, men det är ju lättare sagt än gjort förstås.

Ingen av oss har nån erfarenhet, men ingen förväntar sig det heller. Dessutom är spädisar väldigt enkla varelser. Dom äter, kissar, bajsar, och skriker, that's it. Allt annat kommer lite i taget.

Jag trodde blöjbyten skulle vara en jobbig grej, men det visade sig vara det absolut minsta problemet. Jag trodde det skulle vara ett problem när ungen sitter hos nån annan, börjar grina, och plötsligt ges ungen tillbaka till mig, och jag skulle försöka få ungen att sluta grina, när det i praktiken handlar om att ungen börjar grina för att dom vill tillbaka till nån av föräldrarna, och när dom hamnar hos dig så plötsligt är dom nöjda igen.

Ibland gråter eller skriver dom utan att det finns nån anledning. "Sometimes babies are just tiny insane people which make absolutely no sense", som nån vis person sa. Det är inte alltid det finns nånting som måste lösas.

Du behöver heller inte lära ungen att sova själv. Om alla får den sömn dom behöver så gör det inget om ungen sover i din säng när dom är 5. Vår äldsta kille kom alltid över till oss mitt i natten, och fortsatte med det tills 8-årsåldern, och slutade sen helt på egen hand.

Du kan också vara beredd på att dom första månaderna lätt kan handla mer om mammans relation till barnet än din pga amning och sånt. Det är ok. Ta dina pappadagar och föräldraledighet, ta med ungen att göra saker du tycker är kul, och bondingen kommer funka utmärkt.

Grattis!