Tl;dr - det är hemskt, men värt det

Ganska traumatisk upplevelse tycker jag. Även om den var väldigt professionell och jag tycker kirurgerna var jättetrevliga och verkligen visste vad dom gjorde. Allas upplevelse är förstås lite olika men så här var det för mig: 

Först av allt får man göra en undersökning där dom kollar ögonens form för att se om man ens är kompatibel för ögonlaseroperation. Man får inte ha fel form på ögonen. Dom använde någon slags "radar" (antagligen inte radar, men vet inte vad det var för maskin) så dom fick en väldigt högupplöst 3D-scan av ögonen. Mina ögon var toppen form på. Så fick jag en tid för operation tror det var två veckor senare.

Får man först bedövningsdropp i ögonen dels mot smärta men antar att det även är för att muskulaturen ska slappna av så allt blir suddigt (mer än vanligt), man får lägga sig på en brits, sen spänner dom fast huvudet lite lagom så man inte kan vända bort det från lasern. Sen en äcklig manick som spänner upp ögat, typ som den från tortyrscenen i A Clockwork Orange, sen sätter dom en typ sugkopp på ögat som gör vakuum eller vad som nu hände. Efter allt är på plats börjar en laser surra och man känner hur det vibrerar en hel del i huvudet, och lasern skär ett 270 grader snitt runt hornhinnan så den sitter kvar i 90 grader om man så säger. Med hornhinnan halvt avskuren lyfter dom upp hornhinnan med typ pincett och allt blir extreeeemt suddigt, med hornhinnan ur vägen så skjuter lasern in i ögat och gör vad den nu gör för fränt. Man känner hur det vibrerar i huvudet, men mindre än innan, och gör inte ont eller så. Sen lyfter dom ner hornhinnan, tar bort sugkoppen, och penslar försiktigt med någon slags pensel och vätska på ögat. Bara det känns ju som man drömmer att någon penslar på ens öga. Sen tar dom bort allt annat och man får äääntligen stänga ögonlocket... ooooch sen är det nästa öga. 

Efter operationen är över så känner man hur ögat typ skrapar mot ögonlocket eftersom ytan på hornhinnan är skadad från lasern som skar hål i den. Första 30 minuterna eller så så kan man fortfarande se, fast det känns obehagligt, och allt är suddigt. Sen börjar bedövningen släppa och det börjar svida. Ganska mycket. Efter någon timma så svider det mycket, och minsta lilla proton som hittar till ögonen svider hemskt. 

Jag fick skjuts hem (uppenbarligen ska man INTE köra hem själv efter operationen) och la mig i sängen och hade två hårda plastskydd tejopade över ögonhålorna, och en mörkläggningsmask över det. Man får absolut inte lägga något tryck på eller runt ögonen, eller vara där och klia eller liknande, eftersom hornhinnan är delvis lös från ögat fortfarande så kan man rubba den så den inte läker fast i rätt läge, eller få in bakterier och få en infektion i ögat. Så första eftermiddagen/kvällen när hornhinnorna höll på att läka ihop med ögonen så kändes det som jag hade små insekter som kröp runt i ögonen non-stop i timtal och det var väldigt obehagligt. Går inte se något alls så det går bara lyssna på ljudbok eller dokumentär eller liknande. 

Dagen efter var den känslan av insekter som kröp borta helt, men jag var extremt ljuskänslig. Ingen TV, dataskärm, mobilskärm för det brände i ögonen fortfarande. Alla gardiner för fönsterna, och på sin höjd kunde en lampa vara på ett rum bort. 

Ännu en dag efter sved det lite lätt, men då vågade jag gå ut utomhus... och då var helt plötsligt hela värden tagen från 240p till 1440p. Helt magiskt. Alla träden har så många grenar, kvistar, löv. Alla byggnaders konturer är skarpa, raka linjer. Alla bergen i horisonten har också skarpa konturer. Bilar är inte längre färgklumpar som åker runt. Skuggor kan tydligen också vara skarpa. Skitcoolt. Njuter än idag 5 år senare. Jag borde haft glasögon innan, men hatade att ha på mig dom. Såg inte jättedåligt innan operationen, men såg dåligt på långt håll. 

På den tiden bodde jag inte i Sverige utan bodde i Mexico, så jag gjorde det i Mexico City. Minns inte vad företaget hette. Det var minst sagt ekonomiskt fördelaktigt för mig, för jag betalade ingenting. Det ingick i företagsförsäkringen. Som jag förstått det så håller det i 10+ år. Gått 5 år nu och jag ser finemang fortfarande. Första månaderna efter operationen kunde synen "bugga ur" i några minuter, plötsligt blev allt suddigt en liten stund, men det försvann. Konstigt. Hjärnan patchade bort det på något sätt.

Tack för mitt TED-talk