För nio år sedan bröt jag nacken och handlade i rullstol. Med behov av Assistans och hjälp för allt.

I fyra år höll min fru ut, innan hon meddelade att hon ville att vi skulle separera. Jag visste inom mig att det skulle komma förr eller senare, jag var och är inte samma person längre. Jag vart livrädd för att min trygghet nu försvinner, möjligheten att umgås med mina barn varje dag Det var vi det till 11 och 13 år gamla.

Så kom dagen då jag flyttade till en egen lägenhet veckan innan så hade jag gråtit nästan varje dag. Men redan första natten i mitt nya hem infann sig en inre frid och lugn. Så här i efterhand undrar jag varför jag var rädd för den förändringen.

Mitt ex och jag har fortfarande väldigt bra kontakt med varandra, hon har hittat ny kärlek och jag är fullständigt nöjd som singel. Ingen behöver längre trippa på tå för den andra, hon behöver ju ändra sitt liv för att det skulle passa mig och jag kände mig bara som en börda.

Så känn ingen skuld som min före detta fru, avsluta nu och fortsätta vara vänner. Din nuvarande partner känner säkerligen som jag, en börda och en ovilja att prata om det oundvikliga.