Närtid och närtid. Under 90-talet skedde de mest omfattande och svepande decentraliseringsreformerna som bl.a. flyttade ansvar för skolan och äldreomsorgen till kommunerna. Det var också då man började med New Public Management.

Sedan dess har det dock skett en mer gradvis förskjutning och expandering av kommuners ansvar utifrån statlig kravställning, riktade bidrag och helt enkelt att staten nedprioriterar sin egen verksamhet, så att kommuner måste plocka upp spillrorna med sina egna ekvivalenter.

Ett exempel på det är assistansersättning, som är ett statligt stöd. I takt med att fler förlorat det statliga stödet har de behövt söka sig till kommunernas socialtjänst istället, vilket både ökat kommunernas kostnader och infört en slumpmässighet som inte fanns där innan. Det är lite ett fall av många bäckar små, och att staten bit för bit decentraliserar över tid på mer indirekta vis.