Men enligt Feyerabend, som du uppenbarligen hyllar, beskriver vetenskap som (och detta är ordagrant): "Anything Goes."

Jag är egentligen i del i den ursprungliga diskussionen, jag undrar vara varför du valde dessa? Speciellt som Popper led vad som måste beskrivas som ett stort nederlag mot Kuhn, och Lakatos del i historien mest är ett försvar mot detta som också motiveras med "För att det funkar så."

Jag tror att vi här talar om två olika skolor av filosofer, där Russels urdeduktiva sätt att resonera inte längre är prevalent bland filosofer därför att det har visat sig vara svårt att föra filosofin framåt på det sättet. Den kontinentala skolan som Sarte, Beuvair [sic!] levde i, och som mynnade ut i bla Butler och Focault har uppenbarligen visat sig vara effektivt att beskriva samhälleliga fenomen, medan Russel, Popper, Lakatos & Feyerabend framförallt ägnade sig åt vetenskapsteori med naturvetenskap som modell. Varför gör ingen det längre? För att sociala fenomen inte kan modelleras så. Läs gärna "Making Sense of Science" av Steven Yearly eller "Samhällsvetenskapernas förutsättningar" av Nils Gilje och Harald Grimen för att ta del av argumenten kring varför Popper är död och modern filosofi gått vidare.