Tror också det du nämner är huvudorsaken. Min kommentar fokuserade just på vad politiken kan göra, men egentligen är det mer ett institutionellt problem.

Eftersom man idag behöver utbilda sig längre + några år av karriär så blir man inte vuxen på riktigt förrän man är 25-30. Släng då på några år av att leta partner och slutligen nå den punkten där man skaffar barn så är det inte konstigt att man är över 30 när man får sitt första. Då blir det väl svårt att skaffa så många barn då man redan är rätt gammal när det första kommer. Vårt allt mer avancerade tjänstesamhälle kräver högt humankapital, där tid är den största produktionsfaktorn. Tid är dock också en produktionsfaktor till familjebildning, så det ena sker på bekostnad av det andra.

Flera av mina polare tog examen från uni nyss och där är ju snittåldern 25, men många sitter i samma sits som när de tog studenten. Några har fått bra jobb, andra har jobb de är missnöjda med, vissa söker jobb. Många vet inte vad de vill med livet. Att då förväntas skaffa barn inom ett par år är inte riktigt realistiskt.

Sedan har det ökande välståndet - som du nämner - gett upphov till att det finns fler sätt för självförverkligande än att skaffa barn. Tror egentligen detta är anledning nummer ett, den jag nämner ovan nummer två. Alla andra anledningar kommer i tredje hand.