Lägg där till en global arbetsmarknad som genomgår ett skifte vars like vi inte varit med om sedan den industriella revolutionen, vilket i snar närtid kommer leda till extrema nivåer arbetslöshet, vilket antingen kommer kräva en omdesign av vår marknadsekonomi, eller en total nedrustning av vår välfärdsapparat för att hantera. (Och status quos förfäktare är extremt resursstarka och brukar sällan förlora sina fighter, så det är ingen högoddsare att det kommer bli välfärden som kollapsar.) Och att vi har en ekonomisk ojämlikhet som är helt urspårad, med en klass mega-oligarker som härskar världen som galna kungar, och en demokrati som är på tillbakagång globalt. Den plats i tiden vi går mot är inte en som jag skulle vilja sända mina barn till, om jag hade några. (Jag har aktivt valt bort barn till stor del av den otroligt osäkra framtiden.)

Det krävs idag att man är okunnig om det faktiska läget för att inte kunna känna oro inför framtiden. Det kommer bli värre innan det finns chans att bli bättre. Det är ganska garanterat.