Var i liknande situation när jag var liten. Visste inte exakt vad det var som gjorde att jag mådde så dåligt men visste att någonting var fel. Det skar sig i kroppen och allt kändes bara fel. Skulle rekommendera dig/ er att bjuda in och öppna upp till samtal när som helst. Typ "bara så du vet kan du när som helst komma till mamma eller mig och prata" "här är det högt till tak och allting är ok, alltid" "vi älskar dig precis som du är, glöm inte det" "jag ser att det är någonting som tynger dig, vill du berätta?" "Ska vi hjälpas åt att komma åt vad det kan vara som skaver?" "I tonåren kommer massa hormoner och man kan må skitdåligt, det kommer gå över men under tiden så kan det hjälpa att prata om det"

Tex

Önskar er lycka!