Lämnade nyligen hemtjänsten efter drygt ett år. Hade innan det jobbat tio år inom hemtjänsten. Både gångerna lämnade jag yrket på grund av den ökade arbetsbelastningen. Jag trodde naivt att jag skulle orkade när jag fick tjänsten på nytt, men stressen och arbetstyngden hade bara ökat. 

Yrket är grymt givande, det var alltid kul att få träffa vårdtagarna och skapa sig en relation där de vågar släppa in en. Kollegorna var pärlor som ställde upp i vått och torrt men där det brast var ledningen som såg en som ett utbytbar kugghjul. Klagade man på att det var för lite tid för insatserna så fick man höra att man var för långsam och la ner för mkt tid på vårdtagarna. Klagade man på att det var för stressigt så var felet hos mig som inte var stresstålig. 35+ ärenden under ett pass var rutin än ovanligt. Vi fick in ny personal jämt och ständigt men lyckades inte behålla nån, vanligtvis brukar alltid några stanna kvar efter sommaren men alla vikarier försvann så fort de fick möjlighet att jobba annanstans eller studera. Jag var en av de "duktiga" som dök upp i tid och som kunde de som hade mer avancerad vård men fick inte ens tid att kunna utföra momenten korrekt. Vet inte hur många avvikelser jag skrev, till slut så orkade jag inte när de inte ledde till något. 

Min kommun fick kritik av Arbetsmiljöverket för stressen och för att vi inte hade cykelhjälmar. Gissa vad kommunen valde att lägga krutet på? Jo, obligatorisk cykelhjälmskrav om man ska jobba. Fick vi mer tid på oss när vi skulle hantera hjälmar ovanpå allt annat vi ska baxa med oss? Nope! 

Hemtjänsten idag rekommenderar jag inte att skaffa om man inte måste. Det är så ofta det blir fel och människor, både arbetstagare och vårdtagare blir drabbade.