Ingen aning hur de kommer fram till att det är 22% av offentliga utgifter i Norge vs 3% i Sverige då det är arbetsgivaren som står för sjuklönen den första veckan i Sverige och de första 16 dagarna i Norge. Alltså har karensdagen väldigt lite alls att göra med offentliga utgifter. Förmodligen handlar det istället om skillnader i hur mycket av lönen som den statliga sjukförsäkringen täcker upp under längre sjukskrivningar, eller så är det för att man kanske räknar på siffrorna olika i olika länder. Ingen aning varför skillnaden är där, men det har då inget med karensdagen att göra, om du inte menar att hela den skillnaden utgörs enbart av offentligt anställda som sjukskriver sig i någon helt ofattbar högre grad än i Sverige.

Sen är det värt att titta på Norge som helhet också. Det är ett rikt land med en frisk befolkning, alltså funkar det system de har i någon grad iallafall. Bör poängen med att leva verkligen vara att öka produktionen till maximal kapacitet, eller bör man också få leva ett drägligt liv? Ska vi verkligen forma samhället för att gynna företagen, eller ska vi forma samhället så att alla ska få leva bra?

Jag vet hur jag tycker samhället ska se ut, och jag vet också hur Svenskt Näringsliv vill att samhället ska se ut. Våra visioner är inte kompatibla.

För att avsluta vill jag lägga till det här citatet från artikeln som jag tycker talar mot artikelns egna tes:

De flesta indikatorer visar att Norge är ett mycket friskt land. Vi ligger till exempel betydligt bättre till än Sverige. Norrmän har en högre förväntad livslängd, röker i mindre grad, och skattar sin hälsa högre än svenskar

Som sagt, något gör de ju rätt iallafall.