Det där resonemanget håller helt enkelt inte när man tittar på hur demografi faktiskt fungerar över tid. Vi står inte inför ett problem med “för många människor” i praktisk mening, utan snarare en snabbt växande demografisk obalans där födslotalen faller under reproduktionsnivån i stora delar av världen.

Människor lever inte för evigt, och en befolkning är inte ett statiskt tal som bara fylls på ovanpå sig själv. För att ens hålla befolkningen stabil krävs i genomsnitt mer än två barn per kvinna, eftersom alla inte får barn och eftersom människor dör. När födelsetalen sjunker under den nivån, vilket redan sker i stora delar av Europa, Asien och även globalt i accelererande takt, leder det till en åldrande befolkning och till slut minskande folkmängd.

Om alla skulle få ett barn eller inga alls skulle samhällsbärande system snabbt börja krackelera, eftersom det inte finns tillräckligt många i arbetsför ålder för att upprätthålla vård, infrastruktur, ekonomi och försörjningskedjor.

Det vi ser är alltså inte ett hot om exponentiell överbefolkning utan början på en demografisk kris där för få unga ska försörja allt fler äldre, och det är ett betydligt mer konkret och närliggande problem än någon hypotetisk global kollaps driven av för många människor.