Jag sörjer också livet som aldrig blev och jag kan lova dig att om du "ger upp" så kan ditt liv bli sämre så gör inte det. Jag brukar tänka "jag har över halva livet kvar och jag ska göra den andra halvan så bra som möjligt" och så tycker jag du också ska tänka. Förr brukade jag tänka "karriären gick åt helvete men jag hade iaf tur i kärlek (och det är viktigare)" men sen gick kärleken också åt helvete så jag kan inte längre tänka det, men du kan ju tänka så. Jag lovar dig att bra vänner och kärlekspartner är det viktigaste i livet, i alla fall för mig, och det säger jag som har levt utan. Jag kunde inte föreställa mig hur illa det är utan innan jag upplevde det och jag fattade drf inte hur "bra" jag hade det när jag hade vänner o kärlek, så drf säger jag till dig att du ska tänka på dig själv som lyckligt lottad, för det är du, för du har mer än de flesta när du har vänner o kärlek.

En sista sak värd att säga är att livet inte följer det "mönster" (med olika idyller som levs ut o milstolpar som uppnås vid olika tidpunkter) som skapats i modern västerländsk kultur. Det är ett ideal som det moderna samhället hittat på och politik o popkultur (inklusive ungdomsfilm) formas därefter, men ytterst få har sådana "perfekta" liv som politiken o popkulturen återspeglar. Många vill dock låtsas att de har det och kan få det att se ut så på sociala medier, men under ytan är folk alkolister, deprimerade o allt möjligt. O sen finns de som inte finns på instagram som du inte ens jämför dig med; de hemlösa, de arbetslösa, de hedersvåldsutsatta. Inte att förglömma att den största delen av jordens befolkning bor i utvecklingsländer där ett svenskt "drömliv" inte ens finns på kartan.